Trött.....
Våga Vägra Facebook!
1 år
Kvällspromenad!
Men duktiga var vi och skönt var det!
I morgon börjar en stor del av lite nyval och nytänk i mitt liv!!!
Underbara höst!
Tänkardag!
Nöjdtjej85
Tack snälla mamma för hjälpen med Louise i morse när jag fick åka in med lilleman och sätta ny knapp.
Tack kära mormor för hjälpen med barnen när jag var och tränade
och Tack älskade syster för hjälpen med Lukas ikväll så jag kunde mysa med min prinsessa!
Verkligen ÄLSKAR min familj och blir så glad och tacksam för all hjälp.
Får jag bara komma till min träning så mår jag sååå mycket bättre.
Körde Crosstrainer i 30 min och lite mage efter det. Var så trött, men både stolt och nöjd! Längesen jag höll igång med träningen som jag gjort nu i några veckor.
Skam den som ger sig. Jag vill och SKA nå resultat, that's it!
Kom hem och åt kyckling, potatis och sås. Ja gelé, sallad, broccoli och mina ÄLSKADE Cornichons med så klart. Jag bara älskar dom.. Mmm!
Sen passade Sis Lukas så jag kunde duscha med min stora tjej och sen mös vi och läste godnattsaga för andra dagen i rad. Så underbart mysigt med sagoläsning. Önskar jag hade mer tid för det. Njuter av de få tillfällena jag hinner och Louise stornjöt ♥
Jag och syrran tog vars en kopp te och njöt en timme i soffan. Kan bara meddela att det kändes UNDERBART att få sitta och landa rumpan ett slag. Hinner aldrig annars.
Sen efter det tog jag tag i disk och plock som vanligt och förbereda inför morgondagen. Inget babysim dock då Lukas fortfarande är dålig =( Hemma mys han och jag när storasyster ska på dagis!
Kommer sova sååå gott i natt.
Ny inställning till livet!
Efter Ann-Louise fest igår förändrades mitt liv totalt!
Jag är i ett lyckorus och vet inte riktigt hur jag ska hantera känslorna.
Vet att dagar går upp och ner, men tror vändningen har kommit.
Lägger allt förflutet bakom mig och siktar framåt.
Hallå, en brud på 25, ge upp? ICKE!! Här ska det njutas.
Jag är äntligen mig själv. Släpper loss, dansar, sjunger, festar och leker. Therese i ett nötskal.
Lekte häst och hoppade över hästhindren igår efter brännbollen inför allt folk. OCH NJÖT!!!
Jag skiter i vad alla tycker just nu, passar jag inte in så dra.
This is me and my life!
Trodde för ett tag sedan att jag aldrig skulle kunna släppa det som hänt och gå vidare eller åtmindstone att det skulle ta tid.
Tiden har kommit nu.
Har massa festligheter framöver att längta till. Man samlar på sin ny energi av att bara njuta med sina underbara vänner.
Fick höra så fina ord av vännerna igår och jag vet att ni alltid finns där. Det värmer i hela mitt ♥ Ni gör mig hel.
Bjuder på några härliga bilder, togs bara 236 bilder.. haha, Me and my camera. CHECK!
Det togs 226 bilder med min kamera... Sjukt roligt hade jag. Inte släppt loss så och haft så kul på åratal.. ;)
Dansade oavbrutet i timmar. Pigg även när klockan stod på 02.45. Helt otroligt. Jag bara älskar att dansa och släppa loss ;)
Sov över, vaknade av att syrran och Nicklas varit och köpt bröd och lagat frukost till oss och kokt ägg.. Jag och Ann-Louise var liiite tröttare än dom..
Stannade där hela dagen och snackade skit med alla. Lovely och massa skratt.
På hemvägen stannade jag och sis på Max för dagen efter mat. Skulle köpt Thai, men det var ju såklart stängt =(
Underbara vår
Vilken dag, vilket väder =)
Satte mig i solen en stund i fm, men sen kände jag för att ta fram utemöblerna och tvätta av dom, sagt och gjort..
Sen började jag rensa gamla krukor fån blommor sen förra året, de var mer än döda kan jag säga.. haha
Likaså rensa ogräs från de få plattorna jag har vid trappan.
Så fint det blev, det var bara att kasta sig i bilen till plantskolan för inhandling av nya levande blommor =)
Gud vad nöjd jag blev, riktigt fint och nu är våren äntligen här. Det känns överallt.
Om inte annat så hörs det i murstocken där kajorna byggt bo och lägger ägg.. TYST med er, det låter hemskt nu, men när ungarna kläcks är det fruktansvärt.. Vill ni lyssna är ni välkomna..
Mina nya favoriter; Såg denna rosa teneriffa nejlika och blev bara helt såld, rosa så det var ju inte så konsting, sen blev den en blå anemon och en gul minipensé. Helt perfekt i min smak. Så nöjd!
Saknar mina hjärtan idag. Vill bara vara ute och mysa och leka med dom i detta fina vädret..
Saknar familjen som den en gång var när vi hjälptes åt i trädgården och var ute och fikade på verandan och invigde grillen som vi alltid gjorde när våren kom.
Varför varför är livet så här????
Nej nu upp till Sandra N på en kopp kaffe, alltid trevligt att bli inbjuden på kaffe =)
Drömmen som gick i kras
Att få skaffa familj och hus och leva ihop tills man blev gammal. Jag vet att många inte gör det, men det var en STOR dröm för mig.
Allt jag drömt om fanns i livet, vad mer kunda man önska? JO en bättre ekonomi och att Lukas inte hade MSUD, men nu såg situationen ut så. Jag hade gärna kämpat för att komma på rätt köl igen.
Livet är tungt, känns meningslöst emellanåt, fast att jag har mina barn..
Vill ibland bara lämna jorden och alla måsten.
Louise har haft ont magen i över en månad och jag har inte vetat varför... I helgen hos kära vänner säger hon det igen och blir lite nedstämd, jag frågar varför har du ont i magen vännen, hon svarar; jag barar tänker och snyftar, jag frågar på vad, hon svarar pappa. Hon sitter i pappan i deras familjs famn och myser under kvällen. Så beroende av en fadersgestalt. Det gör så ont mig att hennes pappa inte förstår och alla andra för den delen som inte tror att barn tar skada av en separation (speciellt när pappan inte bryr sig mer än varannan helg), har inte pengar till bensin med mera. Men röka har man börjat göra igen.
Vill inte svartmåla någon, men när cigaretter går före bensin till att träffa barnen tycker jag det har gått för långt.
Jag blir bara så ledsen för jag kan inte göra mycket åt Louise magont och saknad.
Dreams are comming true, NOT in my life
♥♥♥
Punktering
Dagen började med att simma igen på babysimmet. Förra veckan onsdag och torsdag och denna veckan måndag och onsdag. Många höjdpunkter helt enkelt. Så roligt. Han är som en riktig liten fisk!
Sen in till stan och inhandlade bebispresent, ska mysa bebis i morgon ♥
Sen på väg hem, skulle hämta Louise på dagis 15.00, så tycker jag att bilen låter konsigt.. Känns konstigt på något av hjulen. Stannar till och det var nog i grevens tid. Totalt punktering på vänster bak, och det märkliga är att det var alldeles blanksletet på ytterkanten. Måste ha suttit fel eller något. Såg fruktanvärt ut.
Jaha där stod man och hade ingen hjälp. Alla jobbade ju och jag känner ingen tjej som kan byta däck. Jag har gjort det förr, men efterspänningen klarar jag nog inte. Ska defintivt lära mig detta på studs då jag råkade ut för det i vintras också. Tredje gången gillt ska jag byta däck själv!
Till slut kom lillebror till undsättning. TACK ÄLSKADE BROR. Annars hade jag stått kvar tills någon snäll ville stannat och hjälpt mig. Hoppades på... Men NEJ.. ;)
Så glad jag har min familj som ALLTID ställer upp. Och alla vänner också så klart. Ni är underbara. Det är dock tanken som räknas ♥
Stod där i 1 timme och 20 minuter och väntade inkl. däckbyte. Lagom drygt. Kom till dagis halv fem. Lång dag för Louise. 07.20-16.30 Lämnade henne tidigt i morse för jag skulle köra till CSK för den vanliga måndagsrutinen med Lukas; Provtagning
Doften av....
Skulle framkalla lite kort och satt här vid datorn och tittade igenom massa bilder. Usch, lite jobbigt må jag säga. Bilder på Lukas som sjukast och bilder på familjen som en hel familj och allt skoj vi gjort. Minnena finns för alltid kvar.
Såg någon bild från i somras på mig på verandan och bakom mig fanns åkern, stenjäret och skogen med en skymt av den åskblå himlen.
Helt enkelt underbart.
Alla minnen man har i detta huset och trädgården och allt därtill kommer som ett slag mot hjärtat. De minnena och känslorna sitter djupt inne. Kan inte riktigt släppa det även om jag vill.
Sorgen är stor
Saknaden är stor
Tomheten är stor
och framför allt längtan efter evig kärlek är stor..... Om det finns något som kallas det.
Vilket tomrum
Stoffe fick komma hit och hämta det sista då allt inte fick plats igår, även ta pratstunden med Louise om att och varför han ska flytta. Han kom själv och packade det sista och vi satt ner och pratade en stund. Båda är ledsna och tycker detta är jobbigt. Förstår bara inte varför man vill ge upp allt utan att KÄMPA för allt man är värd. Vi har ju dock Lukas som behöver sin mamma och pappa VARJE dag eftersom detta är tufft. Men vad ska man göra. Önskar detta vore en dröm llika mycket som jag hoppades när Lukas var sjuk att bara det var en dröm. Tycker man haft många motgångar, men man måste ju lära sig att gå igenom dom och besegra dom.
Kära kusin Sandra med de minsta barnen kom i morse med frallor och vi åt frukost ihop, mysigt. De var här när Stoffe kom, hon passade barnen mednas vi pratade. TACK!
Louise blev så glad när jag sa att papp kommit. Det har gått en vecka utan honom och hon vet ingnentig. Tycker det är dåligt, han kunde sagt det till honom förra söndagen när han stack. Louise bara tittade när han bar ut sakerna och undrade klart. Sen kom han in och skulle prata. Hon ville inte vara där, ville bara spela memory. Förstod att det var något, ville inte ta in det vi sa. Jag satte henne i mitt knä och berättade att pappa inte ska bo här mer, han ska bo i en egen lägenhet. Hon ville inte riktig lyssna. Var ledsen och sprang till sitt memory.
Sen packade han det från källaren och vi stod och tittade i fönstret. Hon ville till pappa. Usch vad jobbigt. Ville även att Emma skulle komma in och prata. Hon älskar ju sin Emma. Stoffe frågade men hon ville inte. Undrar om mamman i det släktet påverkat, tror det. För Emma vet att jag tycker väldigt mycket om henne och att barnen älskar henne. Louise bröt ihop och blev totalt förstörd på grund av det. Emma kommer ju alltid annars, Louise förstod ju inte varför hon inte gjorde det denna gången. Till slut pratde de via fönstret i skötrummet. Vinkade och Louise pratade lite med henne. Sa älskar dig till Emma. Jag sa till henne att jag tycker mycket om henne och hon är alltid välkommen hit. Barnen älskar ju henne. Emma ska inte bli straffad bara för att Stoffe väljer att lämna oss. Hon blev ledsen och vi grät alla tre. Louise fick jag trösta i evighet efter detta. Hon förstår ingenting men ändå mycket.
Nu har hämtat alla sina saker och det är så tomt och ensamt här.
Hon fick vila en timme sent på kvällen för hon var helt slut och betagen av detta. När hon vaknade sen storgrät hon och yperventilerade. Ville bara vara hos mig. Jag fick dessutom klappa henne i håret till sömns, är så orollig. När hon skulle somna var det svårt. Jag frågade vad hon tänkte på och hon svarade: Pappa vill inte va här mer, inte Emma heller. Hon bara hjälpte pappa bära saker och sen körde dom. samtidigt grät hon.
Stackars tjej vad jag lider med dig. De fattar inte vad de sårar henne.
Sen när hon vaknat sa hon: Pappa tog min tv och var jätteledsen över det. Och när hon till slut lugnat sig bar det av till mamma och pappa. Pappa skulle bjuda på biff, potatis och sås. Jag åt inte så mycket, gott var det men kunde inte äta.
Sen babade jag med Louise och lekte i vattnet. Hon njöt. Mystid bara vi. Hon märkte att jag blev tyst ett tag och frågade: Vad tänker du på?
Jag sa: Jag tänker på dig och Lukas att jag älskar er.
Jag frågade henne, vad hon tänker på.
Hon sa: Inget.
Jag frågade: Tänker du inte på någonting?
Hon svarade: Emma ville inte komma till mitt hus.
Hon tänker så mycket och tycker detta är jobbigt. Det gör jag med. Stackars Louise jag blir så ledsen när hon pratar med mig.
Sen gjorde jag vid henne och hon myste med mormor och morfar.
Då tappade jag upp nytt vatten och badade med Lukas. Han älskade det. Sprattlar värre än en fisk. Underbart att se. Mystid bara vi. Så skönt att få vara med mina ögonstenar. Vill inget hellre. KÄRLEK♥
Jag matade plutten och Louise fick kvällsmat och sen drack jag en kopp kaffe innan jag körde hem. Barne fick vars en gulpeng i veckopeng. Så lycklig Louise blir varje gång hon får det av morfar. Så lite som gör SÅ mycket för dom små!
Tillbringade kvällen med att elda i pannan, tvätta, natta barn, blanda Lukas mat, förbereda inför dagis i morgon m.m Sen kom Sara, Tobbe och Astrid och bar in tv:n som jag ska ha så länge. Tack Sara för lånet så länge.
Lukas är bästis med Tobbe nu, blir så glad, han tar honom alltid direkt när han kommer och tar sig an Lukas. Han fick rida på Astrid och han sprallade och njöt för fulla muggar =) Så glad man blir.
Avslutade kvällen med ett 2 timmar långt samtal med underbara du ♥ och lite Ben & Jerrys glass. Fick den och en fin bukett tulpaner av Mia i fredags. TACK, underbart god och passade perfekt i kväll efter en så tuff dag.
Nu väntar sängen, i morgon är det fullt race HELA dagen! Så tomt och ensamt i sängen. Känner mig så vilse i livet. Önskar någon fanns där att hålla om mig och säger att det blir bra igen. Men så blir det aldrig. Vill inte se sanningen. Kärleken är för stark ♥
God natt på er, var rädd om kärleken och vårda den, rätt som det är är den borta. Och det är FÖR jävligt rent ut sagt!
Lukas med bästisen Tobbe på kompisen Astrid. Som han gillade det. Snälla Astrid säger ingneting. Underbar och snäll vovve som båda barnen gillar skarpt!
Tiden tillsammans
Vad är kärlek?
Varit hos underbara Johanna och Neo hela dagen och myst och fikat. Tack vännen ♥
Sen i kväll blev jag och barnen hembjudna till Sandra, Razvan och barnen på middag, supegott och mysigt ♥ Regnet öste ner och brasan inne var tänd och varmt och gott var det. Barnen lekte och busade som bara den. Vilken glädje! Lukas är kompis med Razvan nu ;) Killgänget.
Vi tittade på bilderna från Sandras 30 års fest den 8 januari, såg denna bilden,
Konstigt att 3 veckor senare är ALLA känslorna helt borta. Jag tycker det är skumt.
Vem har påstått att livet ska vara lätt, verkar som Stoffe tror det blir lättare nu. Han prioriterar tydligen att han ska må bra före att barnen ska må bra, snart 1 vecka sedan han stack och Louise har inte fått någon förklaring. Det är INTE min uppgift för jag har inte valt detta. Så hoppas verkligen hon snart får en förklaring.
Hon mår inte bra, kissar på sig flera gånger om dagen, frågar mig hela tiden om jag är ledsen och vad det är med mamma. Jag kan inte vara stark inför henne. Jag önskar han insett verkligheten, har man valt att skaffa familj kan man inte umgås och festa med vännerna på samma vis som förr. Umgås jag med mina vänner är det INKLUSIVE barn. Tror han saknar ungkarls/singel livet och bara göra som man vill och leka rundor. Men tyckte den tiden borde vara förbi om man valt att skaffa familj.
Louise har vaknat 2 nätter i rad och kallat på mamma och varit ledsen, hon har gråtit, drömt säger hon. Jag frågar vad det är och vad hon tänker på, Inget, svara hon flera gånger. Klart det är något, hon mår absolut inte bra. Det syns i hela henne. Stackare, pappa har bara försvunnit och hon vet inte varför, tror säkert hon har gjort något. Hon förstår mer än man tror. I natt halv tre kommer hon upp för trappan och är ledsen. Jag hämtade hennes kudde och täcke och hon sov hos mig. Hon frågade var pappas kudde var, jag sa inget, Jag låg och klappade henne i håret och tänkte så klart på Stoffe, ser ju honom i henne. Jag gråter och Louise bara tittar på mig med stora ögon, säger inget men Tänker massor.
Fan asså, har ont i magen HELA tiden. Blandade känslor, ångest, kärlek, förtvivlan, besvikelse, oro m.m
Helt klart har jag känslor kvar, de kan inte bara försvinna så där, undrar vad anledningen till detta är egentligen. För en normal människa gör inte slut på grund av ett jobb, datorsittande, press och allt han menar. Man PRATAR med varandra innan det går så långt. Annars kan man inte påstå att man har försökt. Han nsäger att vi har försökt. Men inte familjerådgivning, varför vill man inte det? Är han rädd att känslorna ska komma då? Är han rädd att han ska vilja ha mig tillbaka, man kan ju undra? Jag måste ha gjort eller sagt något fruktansvärt för att bli nobbad på detta vis. Önskar bara jag visste vad.
Livet är ingen dans på rosor, livet handlar om att kämpa för det man verkligen vill, kämpa för kärleken, låta det växa igenom småbarnstiden. Klarar man det klarar man det mesta. Låta ta sig tid att känna efter hur man mår, att kunna prata med varandra som par och hjälpa och stötta i alla situationer. Även kunna gråta ut i varandras famn. Undrar hur han vill att hans liv ska se ut.
I natt somnade jag henne där uppe direkt. Så hon känner trygghet. I morgon blir en tung dag.
Pratar emot sig själv
Har precis satt fyr i pannan, var iskall, hy.. och sondar Lukas nu, så får fördriva tiden här lite.
Stoffe var hemom och hämtade post och lite saker idag, pratade, gick så där.
Får bara till svar att det inte finns några känslor, att det har varit för mycket med mitt Tupperware, att jag pressat honom ang jobb och att vi inte umgås och jag visar inga känslor. Okej. Hade jag inte haft Tupperware hade vi haft värre ekonomiproblem och Lukas hade ju varit sjuk ändå. Så av den anledningen hade vi inte varit lyckligare. Hade jag inte pressat honom med jobb och ansvar vet han själv inte om han hade tagit tag i det själv sa han. Lyckligare då, nej! Han ville ju umgås med sina vänner men kunde aldrig då jag hade bilen, hmm, hade jag inte varit på TW och han varit hos vännerna i stället så hade vi ju inte umgåtts ändå? Pratar lite emot sig själv. Och jag höll ju på med TW för att få ihop pengar så vi skulle kunna hitta på saker. Ut och äta, bio eller vad som helst. Jag har försökt stå och kramas länge i köket (jag älskar kramar ♥) men jag fick en snabb puss sen hade han inte tid. Sen har han aldrig pratat med mig om hur han känner eller tycker, jag har försökt prata med honom men inte fått gensvar eller respons. Han har gnällt att jag sitter mycket vid datorn, visst det är sant, men det har varit mycket sedan jag skaffade bloggen. Det var ju för en bearbetningsprocess för mig att skriva av mig om Lukas jobbiga tid, eftersom han inte ville prata och ingen av vänner eller familj förstår hur detta är med Lukas så då var bloggen min vän att prata med. Jag ville ju ta tag i detta och försöka sträva efter att få må bra igen, och bearbeta på något sätt måste man, det går inte över av sig själv.
Så vad har jag gjort för fel? Jag tycker jag har försökt på alla sätt. Så frågan är då varför blir det så här? Jag tror helt enkelt inte att kan klarar av att hantera detta med Lukas, att det blivit för jobbigt. Jag menade på att vi känner inte kärleken för varandra eftersom all kärlek vi har går till barnen och all fokus på Lukas hela tiden. Men så fort vi varit själva och umgåtts så känner vi. Då gav vi oss tid att känna efter. Men det håller han inte med om. Den enklaste vägen är så klart att gå, typiskt män. Lämnar allt och bara sticker. Tror livet ska bli enklare. Han ville ha pirr och känna kärlek. Ursäkta men det där pirret känner man när man är nykär. Vi hade snart haft 7 år på nacken.
Han vill umgås med sina vänner och festa, dansa och leva livet. Hmm, kanske inte var redo för att bli pappa ändå. Umgås jag med mina vänner har jag ju barnen med mig. Jag har valt att leva familjelivet framför festlivet. Klart det är kul att gå ut då och då. Men han umgås aldrig med sina vänner med barnen. Då ska det vara barnfritt.
Dock var det hans idé att vi skulle skaffa barn från första början. Jag ville länge, men det var han som tog upp det och vi pratade länge igenom innan vi bestämde oss. Men tror dock inte han var redo.
Känns som man misslyckats med allt i sitt liv. Varit jobbigt med all mobbning, mina komplex för vikten och hur jag ser ut och så lyckas jag inte kunna ha ett förhållande, har känt mig många gånger som en tjajtig, gnällig, sur, trött och orkeslös mamma. Men jag har ju helt enkelt inte orkat, men vem har stöttat mig? Inte Stoffe. Jag har försökt med all min makt att ställa upp för honom, men visst. Tack för det!
I kväll har massor av känslor vällt över mig. Samtidigt som detta är jobbigt känns det som en lättnad. Vet inte varför eller hur. Det är jag som kommer uppleva barnens underbar tid. Lukas första kryp, steg, tänder, ord m.m Louise första skoldag och allt fint man får följa genom livets gång.
Jag kommer alltid finnas vid mina barns sida. ALLTID. Jag skulle leva som en fattig lus, skulle inte unna mig själv bättre bara för att jag vill. Den dagen mina barn är vuxna och är i behov vill jag kunna ställa upp och finnas för dom, då prioriterar man bort sig själv. Det är anledningen till att jag skaffade barn. Jag ska hjälpa dom hela livet om de hamnar i jobbiga situationer. Men alla är tydligen inte sådana.
Har ikväll varit på Tupperware träff i Tågarp och underbara mamma passade barnen. Skönt, verkligen skönt att komma ifrån lite och tänka på annat.
I morgon blir en fantastisk dag, längtar ♥
Tårarna rinner...
Kanske många som reagerar nu, men det gör mig inget.
Jag kan inte sova, är helt slut. Tårarana bara rinner.
Stoffe har valt att leva utan mig, av olika anledningar. Han väljer att gå och sen kommer anledningen. Inte nämnt något om varför innan så man kunnat ändra på sig. En anledning var att jag var iväg och tjänade pengar.
Hamna hos kronofogden hade kanske varit bättre.
Livet är inte rättvist, hur ska man kunna skiljas som vänner när man bara känner ilska över hans beteende?
Jag måste vara en fruktansvärd person att leva med som gör så mycket fel (det jag gör och tror är rätt för familjen)
Har naturligvis känslor och kommer alltid att ha för honom eftersom han är mina barns pappa, men vad ska jag göra?
Han har bestämt sig och har inga känslor kvar. Vet inte själv vad jag känner och vill längre.
Livet är en STOR jävla prövning och lätt det är det inte. Inget är rättvist.
Känner mig misslyckad som har 2 fantastiska barn och en f.d sambo som jag inte duger för.
Vi hade varit tillsammans i 7 år nu den 13 feb.
Många av er som läser här tycker säkert det är dumt, löjligt och fruktansvärt att skriva om, men det är mitt val. Läs inte i så fall.
Bloggen känns som min enda vän just nu, ett på natten!
Tittar på Lukas och gråter och han bara ler mot mig och förstår ingenting.
Jag ser ju Stoffe i barnen varje dag.
Platsen i hjärtat kommer alltid vara kvar och minnena av allt vi gjort tillsammans.
Men jag ska klara av barnen, huset, bilen, tomten, brännet ja allt. Jag kan och SKA orka. För mina änglars skull.
Det kommer vara dom och jag för alltid!
Denna gången är det defintivt slut. Kan bara inte fatta att känslorna bara "pang" försvinner för att man ber honom ta lite ansvar med jobb och göromål som behövs.
Vi båda mår dåligt, har haft ekonomiproblem väldigt länge och säkert därav detta händer.
Har pratat med familjerätten idag och inväntar kallelse.
Han kan inte svara på vad som är fel mer än Tupperware. Jaha, det var den tacken för alla de pengarna man tjänat!
Hade jag valt att aldrig prova, hade vi varit lyckligare då? NEJ, tror inte det. Lukas hade varit sjuk ändå, och ekonomin hade varit ännu sämre, men jag vet inte. Då hade kanske detta aldrig hänt.
Har pratat med kuratorn i Lund länge ikväll och hon menar att det är normalt att vi känner som vi gör. Hade varit konstigt om vi varit normala i denna situation.
På lördag kommer han och hämtar sina saker; hans egna tillhörigheter som kläder, hygienartiklar etc. och datan, tv, skrivaren, x-box, hemmabio m.m
Tur pappas kompis hade en extra tv, 32 tums platt tv, det duger jämfört med denna klump burken!
Ibland undrar jag om jag har slagit i sönder en spegel med all denna otur.
Det spelar ingen roll med alla mina vänner och familj, för ingen känner Lukas som jag och Stoffe. Det är vi som har kämpat för honom och är hans allra närmaste. Och nu har han bara mig. Jag VILL ju ha honom, men det blir inte lätt med allt som komma skall.
Är så glad för min familj och NI mina underbara vänner som ALLTID ställer upp. Jag kommer verkligen behöva er nu. Mer än nånsin. Ni får gärna komma mitt i natten, jag kan inte sova ändå!
Hur ska Louise reagera? Kommer bli jobbigt för henne.
Jag har ju turen som har bott själv och klarat allt själv. Har fast jobb, bil, boende m.m
Jag kommer fixa detta, men just nu känns livet piss. Jag skäms inte över att säga det. Jag tänker inte låtsas att allt är okej.
jag har inte varit mig själv (den glada, positiva, omtänksamma, trevliga, roliga, spralliga Therese, kanske utåt set men inte inombords). Detta med Lukas har tagit mig så hårt och jag har pratat med Stoffe och förklarat om och om, men han har aldrig lyssnat eller förstått. Gränsen går någonstans.
Lukas har en allvarlig sjukdom och kommer kräva SÅ MYCKET av en och jag vill aldrig släppa honom. Ja inte Louise heller. Vill hålla dom i min famn och ALDRIG släppa.
Jag har varit mobbad hela livet, traggat för mycket, ful, tjock, inte klarat det eller det. Haft komplex och har fortfarande över min kropp och vikt. Kämpar och har kämpat för fullt men orkar inte längre. Har och kommer nog aldrig älska mig själv, defintivt inte nu.
Det spelar ingen roll vad ni alla tycker. I mitt hjärta finns så mycket känslor just nu.
Låt mig gå i ide och stanna tills sommaren kommer. Jag och barnen.
Jag har inga ord, kan inte fatta hur man kan bara gå 2 gånger och lämna allt ansvar med barnen på mig och ändå mena att man bryr sig. HUR är det möjligt? Skulle jag också bara gå för att JAG mår dåligt, vem skulle ta hand om barnen då?
Han bara klickar av i telefonen och går knappt och prata med. Han är kall och otrevlig.
Tror aldrig vi kommer komma överäns.
Ville inte ens försöka gå hos familljerådgivning och prata igenom.
Så många frågor och han kan inte svara på dom.
Det är nog inte meningen jag ska vara lycklig. Jo det är jag ju så klart med barnen.
Jag söker lycka, kärlek, omsorg, glädje, humor, lekfullhet och ett STORT ansvar till Lukas specialbehov. Var hittar jag det? Kan man köpa det?
Kan ni svara på vad jag gjort för fel så jag vet det, för jag får nämligen inga svar och vill gärna veta. Jag vet att jag inte är så attraktiv men trodde det var lite på insidan som räknades också, men min insida är väl svart antar jag.
Hoppas verkligen beslutet är noga igenomtänkt och inte bara en impuls i nuet.
Lukas ligger här och sprallar och blir så glad när jag tittar på honom. Hans ögon kan få en att smälta.
JAG ÄLSKAR MINA BARN ÖVER ALLT ANNAT PÅ JORDEN OCH KOMMER LEVA MITT LIV FÖR DOM. DE SKA FÅ DEN BÄSTA UPPVÄXT DE KAN FÅ OCH ALL KÄRLEK DE KAN ÖNSKA SIG ♥ ♥ ♥
