mammathereses

Jag emlar porten hemma och Thomas är snäll och kör oss in. Snälla morfar stannar hos Louise.

Har inte sett honom såhär sen blindtarmsinflammationen för 3 år sedan. FRUKTANSVÄRT! 

Louise kom hem innan vi åkte med jättehalsont och feber. Jag är själv dålig ännu och man känner verkligen otillräckligheten som stiger. Man vill ju ta hand om båda sina sjuka barn :( Hemskt att behöva dela på familjen.  En rejäl sjukstuga hemma hos oss. 

 

Nu sover Lukas sen snart 1 timme tillbaks och jag ska höra honom sällskap. Ögonen svider och är tunga som bly. 

Det var nog den värsta nålsättningen jag varit med om.

Han skrek och hade fullständig panik och jag bröt ihop efter 2 försök. Jag avbröt allt. Klarade inte se honom så mer. Vi båda grät och hade sån panik. Jag bara satt och höll om honom. Bad om en ny ssk:a och krävde att få dormicum (lugnande medicin) Sagt och gjort och det gick sen utan problem. 

Sen blev han hög som ett hus. Men hellre det än att han har panikattacker. 

Det är en supermedicin enligt mig. Han har fått den förr och den gör att man inte kommer ihåg det som händer under tiden man är påverkad. Superbra vid jobbiga situationer. Nu minns han ju tyvärr det jobbiga innan men det går inte att ta bort även om jag så önskade. 

Min stora fina kämpe ❤

Mitt hjärta brast mitt itu ikväll, hemskt att se honom så och man är så maktlös.

Det var ingen rolig kväll ikväll. Tog lång tid och han ville bara få en säng och få lägga sig.

Vi läste en saga innan han somnade, en ny bok om en krokodil som jag köpte på bokrean. Så vi hade en liten mysig stund iallafall. 

Han fick ipren supp vilket äntligen sänkte febern. Droppet går nu och hoppas han slipper febern imorgon och att vi kan komma hem.