mammathereses

 

I nu läget finns det både glädje och sorg i mitt hjärta!

 

Sorg över att jag har noll tålamod till mina barn.

Idag lite extra dåligt då jag inte kunde somna igår kväll utan låg vaken hela natten och skulle upp 05.20 för en jobbedag!

En toppendag på jobbet och jag var pigg och glad...

 

fram tills jag hämtar barnen och kommer hem. Då börjas det igen.

Detta bråk, skrik och trotsande. 

Jag blir fullkomliga galen.

Vad gör jag för fel?

Vi skulle bakat pepparkakor idag och Andreas var här och skulle baka med oss. 

Men det blev inget bak, inga chokladbitar och inget paketöppning på kalendern.

Nu är det hårt mot hårt.

Jag säger till ett par gånger och sen får det konsekvenser om de fortsätter.. vilket det då gör...

Hur är era barn?

Det känns som mina är värst i hela världen och jag bara är en tjatig kärring till mamma...

Hur jag än gör och vad jag än gör så blir det fel. De två trissar upp varandra något kolosalt och det går liksom inte att stoppa..

Lukas trotsar med matvägran och Louise kommer och slår mig rakt på bröstkorgen för att hon inte får som hon vill..

Ja man känner sig som en slagpåse liggandes på golvet.

Det skriks som värsta minitonåringen, smälls med dörrar, slår på mig typ hela tiden, sparkar varandra ja you name it...

Jag blir så trött och har ingen ork kvar.

 

Idag skulle jag vilja fly från mig själv och låta vem som helst ta hand om dom. Det låter kanske hemskt men ni anar inte vilken press man lever i..

Jag hade ju sett fram emot paketöppning och pepparkaksbak idag. 

Blir så himla besviken på allt :(

 

Säkert pga min stress jag alltid har som jag inte kunde somna i natt.

Stressar ju HELA tiden!!

 

Lukas matsituation är hemsk när han börjar matvägra och tramsa.. Kanske är det på allvar, kanske inte. Man vet ju aldrig... Han har ju en sorts makt över matsituationen vare sig jag vill det eller inte!

 

Sen då till min glädje!

 

Andreas var här och fick se min värsta sida och jag skämdes verkligen.

När Lukas mattramsade och jag tappar tålamodet helt och blir galen och arg!

Men han är den fina killen som kommer och håller om mig och kramar mig länge, säger att han tycker om mig massor trots jag hade en jobbig dag, säger att det blir bätttre med tiden. När jag säger att jag inte vill ha barnen mer så säger han, att det vill du visst, längst inne. (Han förstår att jag inte menar allvar och säger så rätt saker)

Han sa att nästa gång matar han Lukas så slipper jag. 

Han är för fin min Andreas. 

Han gillar både mig och mina galningar jättemycket!

Han räds inget och vill vara en del av vårt liv!

Om inte det är kärlek så vet jag inte!

 

Jag tycker så enormt mycket om dig Andreas!

Vad skulle jag gjort utan dig ♥

Du finns där för mig och jag känner sån trygghet i din närhet!

Du anar inte hur glad jag är!

 

Nu ska jag lägga mig och hoppas få lite sömn denna natt.

I morgon hoppas jag vakna till en bättre dag.

Men som troligen verkar avslutas med storm och jag jobbar som vanligt kväll när det stormar... Usch!

 

God natt kära vänner, sov gott med er! 

 

Kommer kännas tomt och ensamt i natt när man inte har sin kärlek bredvid sig!

 

Längtar till fredag :)