Summering av helgen!
Vet inte vad jag ska börja...
Slutade i alla fall inte som den började
I fredags em hade Louise lekkompis här och en vän till mig med hennes dotter kom och lämnade lite kläder till Louise. 2 nya jackor och mer fint. Tack då slapp jag köpa vårjacka till Louise =)
Det blev fika på SIA:s nyhet. GODISglass. Dödligt god och man fick liksom inte nog helt enkelt!
Lite nyttigt (frukt) fick vi ju ha till!
En härlig fredagsem som blev lite stressat på kvällen.. Men är man tidsoptimist som jag, så är man... :/
Lukas blev mitt i full hålligång bland alla flickor hämtad av sin stödfamilj, för att spendera ett dygn där.
Barnen lekte och vi fikade och när huset var tomt 16.45 förutom mig och Louise så var det som att sätta i 2 duracellbatteri i benen!
Packa Louise väska, diska, tömma sopor, sminka mig, packa min väska, köra och lämna medicin som jag glömt skicka med till Lukas och jaa..
Sen begav vi oss mot Tollarp och jag lämnade Louise hos sin pappa och jag vidare mot Gärds Köpinge för en kväll i en fin väns tecken!
Evigheter sen vi sågs och tjejmys bara vi var så efterlängtat!
Ann-Louise bjöd på tacomys med vin :)
Senare blev det lite kex, ost, räkor och choklad... Åhh vad gott det var!
Detta blev min unnardag utan dess like!
Så härligt och mysigt det var. Massa tjejsnack..
Just like old times ♥
Ann-Louise skulle jobba och gick upp tidigt, jag lite senare ;)
Möttes av denna lappen i köket.
VAD är mysigare än handskrivna lappar till varandra. Så kärleksfullt med små textrader när man kommer hem eller när man vaknar etc.
Det gjorde min morgon lite extra!
Åt frukost i lugn och ro och begav mig mot gymmet för ett hårt pass. Vilket det också blev.. behövdes ju efter gårdagens kcal intag
Tog i rejält och det kändes sjukt gött i kroppen efteråt, man nästan flög fram, benen var så lätta på något sätt!
Mest ben och rumpa som fick jobba. Älskar verkligen att träna, frigöra dessa endorfiner som gör att man blir glad..
Om detta då varat längre bara!!
Vet inte vad som hände sen, nu börjar vändningen.
Fram tills nu var allt frid och fröjd (kanske för att jag var själv och njuter till MAX av det)
Jag hämtade Lukas 15.00 och vi åkte hem och satte fyr i panna och åt båda två. Gjorde vid oss och åkte till mamma/mormor som fyllde år.
Lukas hade kräkt hela helgen men middagen gick bra....
Tills vi kommer till kalsaet, då hostar vi och kräker...
Och det fortsätter och fortsätter...
Kräktes då när vi kom och sen även efter kvällsmaten där.
Denna JÄVLA hostan säger jag bara.
Dock är det bara lite småhosta, men för Lukas blir det sjukt mycket värre!
Han får sina inhalationer så luftvägarna vidgar sig så han kan hosta upp slemmet, men maten följer ju med :(
Alltid något biverkning med allt!
Nåväl, var bara så deppig hela kvällen igår och kände mig inte i form eller lust med något. Hade Jenny här men roliga jag somnade i soffan.. Kul sällskap.. Hmm, jag är bara så slut!
I morse började det riktiga helvetet.
Det var så nära att jag tänkte tanken på att åka in på psyk och lägga in mig...
Visste inte ut eller in och har ingenstans att vända mig.
Ingen att komminucera med vad gällande Lukas.
Han fick sina mediciner och allt och skulle ge honom frukost.
Han hade lite feber i morse och hade hela dagen igår också..
Han kräkte upp frukosten och jag gav nytt och han kräkte igen.
Blir så matt bara. Kopplade matdropp så Lukas fick sitta still i köket i över 2 timmar...
För jag orkade inte flytta mig en meter. Satt och nickade till på stolen många gånger, ville bara somna och soooova. Är sååå trött
Fick snällt ringa återbud till fina Ebba som bjudit Lukas på barnkalas idag :(
Ni förstår säkert inte och tycker kanske jag är konstig, vad vet jag!
Men Lukas har varit sjuk sen den 9 mars och jag är MÄKTA trött på detta nu.
Allt kommer i kapp en och allt som hänt på sistone, mitt huvud är totalt borta!
Och denna förkylningen med hostan som kom förra lördagen blir ju bara värre.
Att torka spyor och behöva kompensera kräk och uppmäta ca mängd, räkna, väga all mat och få ihop dagsintaget är banne mig inte lätt.
Och vem vill äta när man är sjuk, INGEN, men Lukas måste pga sin MSUD!
Dett tar så hårt på mitt psyke att jag tappar allt, humöret, glädjen, lusten, kraften att orka kämpa vidare.
Det tar liksom aldrig slut.
Jag har haft en tuff uppväxt och varit mobbad hela livet och verkligen inte mått bra under skoltiden.
Och allt bara fortsätter..
Jag måste ha slagit sönder ofantligt många speglar med denna eviga otur jag alltid har.
Varför straffas jag med all skit i hela världen?
Var ska det sluta?
Hur mycket ska jag orka och behöva ta?
Jag vill bort, till ett soligt land, själv eller med en vän och bara njuta i 2 veckor.
UTAN BARN!
Ni kanske tycker det låter hemskt, men hade ni bytt liv med mig hade ni nog kännt likadant.
Jag skulle verkligen vilja byta liv med någon. Är trött på att ha sjuka barn och inte räcka till som mamma.
Känner mig som världens hemskaste mamma som inte orkar nånting.
Förlåt om detta blev ett gnällinlägg men detta tynger mitt hjärta...
God natt!
Kommentarer
Trackback
