mammathereses

Jo men visst blir det som man tänkt sig alltid..

Igår natt när jag trodde jag skulle få sova vaknar jag efter ca 3 timmar av att Lukas kräker ner hela sängen, golvet och sig själv.

Ringer läkare och vi ska komma in till CSK.

Väl där avvaktar vi med glucos eftersom han verkar pigg och ser om han får behålla matdroppet.

Det fick han och även droppet i fm. Så jag pratar med dietisten och vi kommer överens om att om han är pigg och ingen feber kan vi vara hemma och invänta provsvaren av aminosyrorna.

 

Väl hemma vid tre i em fick han middag. Han åt med god aptit men en kvart efter ser han illamående ut och kräker upp allt.

Pratar med dietisten om provsvaren som hade kommit. Leucin låg på 784 vilket är jättehögt. Ska ligga lite under 200.

Lukas läkare från Lund ringer och han behöver in och ha glucosdropp.

Öka medicinerna och ha matdropp helt proteinfritt.

 

Har tagit bort nålen från Pac:en i em och nu ska han få ny.. Så typiskt.

 

Hemma kommer mamma med Louise och som jag saknat henne.

Hon var ledsen och ville bara hos mig. Blev jätte jätteledsen när hon fick sova hos mormor och morfar i natt. Ville följa med mig.

-Du har ju precis kommit hem och jag har ju saknat dig, sa en ledsen Louise.

 

Jag slits mellan Lukas värld på sjukhus och världen hemma med Louise.

Jag skulle vilja klona mig. Jag blev också ledsen för jag hade såklart saknat henne också.

Var finns förälder nr 2 och stöttar upp.. Ingenstans :(

 

Här inne ikväll märker vi att han har  börjat få massa röda små prickar här och var.

Kan vara virusprickar eller kanske streptokocker.

 

Saknar Louise massor, usch vad livet är orättvisst..

 

Roar sig lätt. 

 

 

Min starke adolf i väntrummet på barnakuten..