Här sitter jag

nyduschad och varvar ner med en kopp kaffe och en knäckemacka...
Fy vilket avslut denna kvällen fick.
 
Det var en underbar fredagsem i stan idag!
Louise trotsade lite men inte så farligt som det brukar vara, blev mjukglass och mys på Trendie till hennes glädje.
Lukas åt bra och somnade sen i vagnen.
Körde inte hem förrän affärerna stängde...
Louise somnade i bilen och jag bar in henne på soffan där hon sov vidare och gick inte att väcka (överhuvudtaget)
Lukas leker på rummet och jag ska bara gå ut och ta in hans filt från torkvindan, då kommer han ut på verandan och smäller igen dörren som går i lås.... 
VI KOMMER INTE IN!!!!
Enda grannarna vi har är min hyresvärd m. familj som är utomlands (dom har extranyckel)
Min telefon är där inne, Lukas står i bara blöja, det ösregnar och är skitkallt. 
Jag får panik efter en stund...
Kommer ingenstans med bilen heller då nycklarna är där inne så klart..
Jag knackar, bankar, SKRIKER ja allt.
Nästan att jag slog sönder fönsterrutorna och sparkade in dörrarna, men Louise sover så djupt på soffan och hör inte ett skit.
Jag skrek så jag tappade luften och har skitont nu och är hes.. Höll säkert på i 20 minuter, men de var de längsta minutrarna i mitt liv..
Paniken kom närmare och närmare.. 
Vad skulle jag göra??
Jag var så ledsen och Lukas blev ledsen och jag blev hysterisk till slut..
Vagnen stod på verandan som tur var...
Virade filten runt Lukas och satte honom där i. 
Sprang med vagnen i ösregnet ca 3 minuter bort till min mormor.
Jag kunde knappt prata så andfådd jag var och hade nästintill en panikångestattack.
Lämna Louise hemma själv var fruktansvärt och tanken på att om hon vaknade och ingen var där, och Lukas behövde in och äta och ha sin medicin.
Detta var fruktansvärt, bland det värsta jag varit med om..
Mormor ringer till pappa som inte svarar och sen ringer hon till mamma på jobbet som sen får tag på pappa som kom och hämtade oss och hade med reservnyckeln...
Tur att man har lämnat en nyckel till dom.
Vi kom in och Louise sov fortfarande, helt ovetandes om vad som hade hänt.
Mitt huvud sprängdes av smärta så som jag skrikit, hördes garanterat ner till byn.
Nåväl, allt slutade väl men ändå. Känslan var så obehaglig och ja, herre gud.
 
Båda barnen sover och allt är fridfullt, jag tog en lång, varm dusch och kopplade av och här sitter jag nu.
 
Fick Lukas provsvar idag från igår och de var tillbaks på det normala, till och med lite lågt så nu är det som vanligt igen.. Skönt!
 
Bilder på en del av vad som inhandlades idag!
 
Randiga tröjor..
Jag är som besatt av randigt, helt tokkär!
Lukas fick två och Louise en.
De har just nu på KappAhl, köp 3 barnöverdelar och betala för 2.
Perfekt och det verkar ju onekligen som att det behövs köpa höskläder lite tidigare detta året, typ nu.
 
 
Lukas fick en onepiece, så nu är han stolt!
Han dansade framför speglen och tyckte han var fin.
Gick runt och sa "anpice" hela tiden.
Sötnöten ♥
 
Nu är det bara jag med som ska införsaffa mig en sån att ha och mysa med i soffan på de ruggiga höstkvällarna! 
 
Blev även ett par byxor till Louise och en bh till mig. 
Jättekul att gå ner i vikt och behöva köpa mindre storlekar i bh, toppen, verkligen.
Pest eller kolera..
men man kan ju inte ha allt sägs det, så jag får väl acceptera det.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0